Ordet konservativ betraktas numera ofta som liktydigt med reaktionär, bakåtsträvande. Men det har inte alltid förhållit sig på det viset. Dietrich Eckarts onda öga, författad av Per Landin, skildrar sju personer som spelade en framträdande roll under den tyska nationalsocialismens förberedelseår, och delvis hörde till den så kallade konservativa revolutionens män. Här finner vi den tragiske bohemen och senare självmördaren Moeller van den Bruck, som med sin bok Det tredje riket med profetisk hetta kom att ge det nationalsocialistiska tusenårsriket dess namn. Frikårsmannen Ernst von Salomon var på tjugotalet delaktig i mordet på Weimarrepublikens utrikesminister Walther Rathenau, och blev långt senare - efter andra världskriget - bekant med vänsterterroristen Ulrike Meinhof. Hembygsdiktaren Gustav Frensson, liksom kolonialförfattaren Hans Grimm, såg sig själva som den västerländska kulturens beskyddare, men kom att bereda vägen för nationalsocialismens framväxt. Den senare gav med sin roman Folk utan livsrum inspiration till Hitlers erövringståg. I centrum för titelessän står Dietrich Eckart, som vid sekelskiftet översatte Ibsens Peer Gynt till tyska och också han var en luggsliten bohem som föraktade det borgerliga livets affärsmoral och till intet förpliktigande liberalism. På ölstugorna i München upptäckta han den unge Hitler och fungerade en tid som dennes mentor och dörröppnare. Han avled 1923, ensam och alkoholiserad. Per Landin äger en djup förtrogenhet med tysk kultur. Han skriver levande, lättläst och med distans om sju män som blev belastade till följd av sitt samröre med nationalsocialismen.