Ur bokens inledning:

Många miljoner individer lider nöd i dagens värld. Visst ska Sverige då vara solidariskt, visst ska vi ställa upp för våra medmänniskor! Men hur?

Den flyktingpolitik som nu bedrivs - den s.k. generösa flyktingpolitiken - är inte förnuftig:

- Den är ineffektiv, hjälper därigenom färre än vad som kunde vara fallet.

- Den är oplanerad och nyckfull, når inte de mest hjälpbehövande.

- Den är alltför kostnadskrävande, när så många svenskar själva har ekonomiska svårigheter.

- Vi får hit alltför många på alltför kort tid, de som kommer hinner då inte integreras i vårt samhälle.

- Vi får hit människor som aldrig borde ha kommit hit.

Den grundläggande bristen med denna typ av "generositet" är dock att den saknar folklig förankring och har tillkommit utan kritisk granskning, utan debatt. Fick svenska folket idag uttala sig om huruvida landet bör fortsätta denna politik skulle svaret med stor sannolikhet bli : "NEJ!"

Om detta är den makthavande eliten - mediafolk, kulturkändisar och politiker - egentligen medveten. Men istället för att lyssna på människor levererar man moralkakor och återigen moralkakor. Vad man ser är ett informationsproblem. Alla invändningar förutsätts bottna i okunnighet, i svåra fall även i låg moral. Människor känner en "rädsla för det okända". Åtgärderna mot detta blir stora kampanjer, för att s.a.s. "kurera" folket. Denna moraliska elit ser det som att den bedriver en "kamp mot rasism och främlingsfientlighet". Där går viktiga nyanser förlorade, var och en som reser invändningar riskerar att stämplas, som "rasist". På så vis tystas meningsmotståndare.

Inom flyktingpolitiken har ett klimat skapats, som påminner om situationen i de forna kommuniststaterna:

- Människor vågar säga vad de tycker bara i en mindre krets, av människor som de litar på. Den som för fram "felaktiga" åsikter riskerar sanktioner, det är i varje fall en känsla som många har.

- För att kunna göra karriär måste man tycka på ett visst sätt. Vissa åsikter, eller erkännande av vissa fakta, går utanför de mycket snävt angivna ramarna.

- Privat anser många politiker något helt annat än vad de anser officiellt. Det finns ett hyckleri.

- Det är svårt eller omöjligt att i media få in andra synpunkter än de uppifrån sanktionerade - dvs ett bejakande av "den generösa flyktingpolitiken".

Det råder kort sagt ett åsiktsförtryck i Sverige. Istället för att erkänna att det finns verkliga problem med flyktingmottagningen gasar man bara på.